Pretty in pink

Omedelbar kärlek inträffade i fredags när mina ögon föll på detta par rosa mockastövletter med hål i tån.
Är man på det humöret kan man argumentera att hål i tån är hemskt opraktiskt i ett land där våren består av lika delar vattenpölar och grushögar. Jag väljer att se det som att det är hemskt praktiskt med god ventilation om man som jag är väldigt varm om föttter.



Sköna också!
Don&Donna har hittat på dem, finns bl a på NKs underbemannade skoavdelning.

Revansch!

I höstas var jag i Japan, det var mest som en två veckor lång fest. Imponans, shoppingyra, gyozamättnad och shochurus i en sagolik kombo. Några svåra stunder fanns det förstås, även om jag förträngt dem. Frusen och genomsur i Kyoto t ex. Och första dagen i Tokyo när Makkan ledde vägen till en fantastisk butik i Daikanyama där jag lätt kunde bränt hela resekassan på stående fot. Det var smärtsamt att lämna butiken utan de där Alexander McQueen-sneaksen som hade befriat mig från en summa motsvarande tre nätter på det glassiga hotellet ovanför Shibuya-crossing. Jag bet ihop, och mot slutet av resan slog jag istället till på ett helt annat par som visserligen också var ett Puma-samarbete, men inte riktigt lika exklusiva.

Av en slump hamnade jag på NK's skoavdelning idag. I reahyllan fanns nu mina Tokyodrömmar till en tredjedel av ursprungspriset. Lättköpt!

Årets första

Skulle ju egentligen fundera på om jag kan rensa lite i samlingen, men idag blev det tvärtom. Jessica såg ett par sneakers hon gillade på rean hos adidas i brunogallerian. De var fina, men fanns inte i hennes storlek, däremot i min. Som den goda vän jag är köpte jag dem givetvis så att hon har en chans att se skorna regelbundet trots allt.
Jag tror blekt denimblått kommer stort till våren, då blir de här perfa! Desstuom kan jag lindra min klimatångest något med att skorna ingår i adidas grün-serie.

Konvalescensskor

När den brutna tån började läka så pass att jag kunde våga tro på en framtid i annat än träskor igen slog jag till på ett par stabila sandaler i klassisk tantmodell från Wedins. Första kvällen jag tog dem på mig kom jag inte längre än ett par kvarter, ner till Tennstopets uteservering, innan jag var tvungen att sätta mig och vila tån. Efter en smärtstillande öl gick det bra att linka hem igen.
Nu en månad senare har sulorna tyvärr börjat krokodilglappa, men det får var ok för de två hundringar som mina konvalescensskor kostade.

Kvartalsrapport

Visserligen är det en månad sen första kvartalet avslutades, men Skofrossa är ju tack och lov inte börsnoterat så här kommer kvartalsrapporten först nu.

Antal köpta par: 4
Antal slängda: 4

Nettoeffekten på skohyllan efter det första kvartalet är alltså noll och intet!

Ett steg framåt, två tillbaks

Här går jag inte snabbt framåt. Snarare är det läge att gå lite bakåt.
Jag har undanhållit fakta. Ett par skor till blev köpta i Berlin.
Höll på att löpa amok helt i Riccardo Cartillone-butiken på Oranienburgerstrasse. Där kunde jag ruinerat mig helt men jag tog mitt förnuft till fånga och valde ett par. Ett par ljuvligt gröna med tre slejfar över vristen och bekväm klack. De står i mitt fönster nu och väntar på att få komma ut på soliga vårpromenader.

I en camper-butik i Berlin

Jag: "Ska du köpa de där?"
Han: "Japp!"
Jag: "Isåfall köper jag de här."

Så hävdes månaders oförmåga till skoshopping. På pin kiv köpte jag ett par bara för att Kroppkakan skulle slå till på ett.

Knulp är det nya svarta

Utan att leta så noterade jag minst fem par knulpsandaler på Ljummen i gräset i lördags. Ett par satt visserligen på mig. Men ändå. Jag tror mina ska få pausa lite.

Fabulösa skor för ickefabulös dag

Ännu en dag som excellerade i gråhet, regn och tristess, så idag gjorde jag slag i saken. På väg hem från jobbet plockade jag med mig de här. Inte för att jag b e h ö v e r dem, men jag behövde något idag. Från början hade den röda varianten spanats in, men jag rannsakade mig under provningen: Jag har för tillfället två par röda skor som jag använder frekvent, ett tredje par vore lite i överkant. Det är redan ett litet problem med alla fabulösa skor som trängs i hyllorna. Mitt liv innehåller alldeles för få tillfällen då de verkligen kommer till sin rätt. Ikväll har detta par varit på Prisextra och handlat mellanfil och fullkornspasta, roligare än så blev det liksom inte.

Love, love, love

Det är så lätt att älska vissa.
Mina röda quiltade lackpumps från Steve Madden tex. Det var ögonblicklig kärlek så fort jag såg dem. Trots att det hände när jag stod i kassakön med ett annat par i handen var det ingen tvekan, jag skulle ha dem, också. De skaver förvisso lite på höger stortå, men vad gör det. Varje gång jag visar mig ute med dem får jag komplimanger. Sextioplus-damen med hund som stod bakom mig i kön till korvkiosken på Odenplan en grå fredagseftermiddag. Den ständigt leende skomakaren på Vasagatan. Min fem och ett halvt-åriga kusindotter i Värmland.Världens bästa mormor. Jag.
Alla faller vi som furor.

Murrigt

Skulle varit fint om jag kunnat kontra det gråa ute med något handgjort blommigt på fötterna.
Men det kan jag inte. Jag kör med något brunt från Richard Tyler istället.

Tre amigos

Uselt att jag inte presenterat vad jag köpte till mig själv i NYC än!
Allt var inte sneakers, tre förtjusande, hälseneförkortande, härliga, trampdyneplågande par fick jag med mig hem.
Tadaa!

Hemma igen

Tillbaka efter en veckas skofrossa i New York.
7 dagar = 7 skoinköp. Redovisas inom kort.

Grunge

Grungens "återkomst" i höstas var synnerligen lam och vältvättad. Knappt värd att kallas grunge, åtminstone inte för en som var seriöst nere med flanellen 1991. Men detta är iallafall kängorna jag hade när det begav sig. Återfunna i en garderob i föräldrahemmet när jag rotade efter ekipering för en promenad längs Memory lane. Strumporna... well, de är inte mina, men de är i sin sportiga smaklöshet en utmärkt ikon för stället jag växte upp på.


Kängorna fick följa med hem igen ( inte strumporna).

Begäret vs Förnuftet, 1 - 0

Förnuftet: Inga skoköp innan NYC!
Begäret: Halva reapriset, det här är ett brutalt kap jag inte får missa.
Förnuftet: Mockastövlar är sjukt opraktiskt. Inte en chans att man kan använda dem ute så länge det är så här slaskigt.
Begäret: De sitter perfekt, och är sköna trots rejält tilltagen platåklack.
Förnuftet: Risken att jag vinglar omkull och vrickar foten i de där klackarna är överhängande.
Begäret: Skinnet i innerfodret är så mjukt, så mjukt. Mmmm.

Bröllopsskor

Årets första skoinköp blev på festtema.
Lackskor med T-slejf som ska invigas på bröllopet jag ska på nästa helg.
Backdropen till skorna är klänningen de ska bäras med. Galet Kermitgrönt vintage-fynd från Old Touch.

Att ha eller inte ha

Vill jag ha de här?
Ja, jag tror det. Just nu har jag dem iallfall. De står i hallen medan jag funderar. Som synes på bilden är de lite, lite stora. Tendens till glapp i hälen. Men storleken mindre var lite trånga och när det gäller höga klackar har jag kommit till insikt att framdelen av foten behöver svällutrymme, för sväller gör den. Det är sjukt höga klackar, men jag kan, tror jag.
Det är mycket kalas till helgen. Det ska åkas båt med Drottningen av Ålands Hav och det ska hemkalasas med Tentakel-familjen i Årsta.
Alltså behöver jag kalas-skor som de här. Jag skulle förstås köpt födelsedagspresenter till ovan nämnda kalaspersoner på den där shoppingronden. Men resultatet blev alltså snörpumps istället. Nåja, hav förtröstan käraste vänner. Det kommer ordna sig.

Petroleum

Jag hade nog inte tänkt mig ett par petroleumgröna stövletter i höst.
De bara fanns där framför näsan på mig plöstligt. Stabil men ändå smäcker träklack i perfekt höjd (den perfekta höjden blir högre och högre, det tog nästan trettio år, men nu börjar jag få kläm på klackgåendet ordentligt), tillräckligt smala skaft för att inte bli för glappiga mot mina spinkiga anklar och bästa sortens mörk petroleumfärg på lädret.
Förmodligen felmärkta i storlekarna eftersom de sitter som en smäck i storlek trettioåtta på mina fötter som mer är trettionioochenhalv.

Haiku till gröna sandaler

Av lack, turkosa
som hav för mina fötter
sommarens reakap

Kompletteringsköp

Ballerinor är inte en favoritmodell för mig, jag föredrar snäppet mer klack. Trots det så tycker jag helt klart att åtminstone ett par bör ingå i skogarderoben. Det finns situationer när klackar är alldeles för opraktiskt, flip-flops är för oklätt och sneakers är för klumpigt. Då behövs ballerinorna.
Förra årets vita levde på lånad tid den här säsongen, och midsommaraftonens härjningar i det gröna blev dödsstöten för dem, så idag reashoppade jag ett par nya svarta.

Vristremmen var en bonus jag inte räknat med, det exemplar jag provade saknade nämligen remmen. Jag tyckte att det var en rolig detalj att hälkappan gick så högt upp, men när expediten plockade fram ett nytt par åt mig ur en låda och de visade sig ha remmar blev det en glad överraskning. Funkar både med och utan.

För övrigt konstaterar jag att Wedins verkligen gjort en massiv uppryckning på skofronten, det här är andra paret skor jag köper där i år. Tidigare gick jag inte ens in där.