Föraning av vårkänsla

Traskar till jobbet i det hopplösa snögloppet som gör att man glider ett halvt steg tillbaka för varje steg framåt. Solen skiner iallafall, och när jag passerar Vasaparken hör jag fågelkvitter. Det finns hopp om att det kommer bli vår i år igen. Snögloppet kommer att försvinna. Trottoarerna kommer att bli torra. Då, skulle jag gärna traska till jobbet i dessa såå fina, röda snörskor i lack från Marc Jacobs.

year of the snake

Eftersom jag är född i ormens år så borde jag väl ha de här. Om ebay-gudinnan vill så...

Fiffig förvaring [tack Mamma!]

Det här med förvaring.
Det är en stor fråga. Ett ständigt växande behov som behöver tillgodoses. Tråkigt nog växer inte lägenheter lika organiskt som skosamlingar.
Elin kommenterade om att hennes förstående make gett henne 25 av ikeas genomskinliga skolådor i julklapp ( sedan har det tydligen varit rea på dem också). Mamma Skofrossa var inte sämre hon, jag fick den här fiffiga hyllan av henne i julklapp och nu är den äntligen monterad och klar. Det var ett plockepinn-deluxe att få ihop den, sedan var garderobsdörren lite för skev för att kunna stängas, men efter lite filning på dörrens ovansida gick det äntligen ihop.



[Update]
Inser när jag tittar på produktbilden på Ellos att min hylla kanske inte är helt rätt monterad. Funkar dock på mitt sätt också, så jag orkar nog inte montera om den.

"People think foot pain is a fact of life, but life is actually better than that. "

I en skoblogg passar allt som på något sätt kan härledas till skor, hur krystat det än kan bli.

På biorepertoaren finns just nu två (vad jag vet) skorelaterade filmer.
"In her shoes" har jag inte sett och är nog inte så sugen på heller (bloggade dock lite om skoauktionen som gjordes i pr-syfte för filmen). Idag avnjöt jag däremot Me and You and Everyone We Know . En underbar liten pärla vars huvudspår är hur performance-konstnären Christine ( spelad av regissören Miranda July) raggar upp den den nyseparerade skoförsäljaren Richard. En hysteriskt rolig och bisarr nätsex-relation är ett annat spår i filmen, men det hör nog inte hit...

rött ska det vara

Min senaste ebay-förälskelse. Ser lite plastiga ut, men enligt beskrivningen är det läder, så det kan vara fotografens fel.

Röde orm

Popjunkien gästbloggar hos Fashionista om sin Londonshopping och nämner att hon köpt ett par maryjanes ( Skofrossas officiella favoritmodell) från Office.
Inget om hur de ser ut, men nyfiken som jag är spanade jag in Office webshop, som jag inte hört talas om förut. Där föll mina ögon på dessa, och jag blev kär! Eller åtminstone lite botad från min vinterskodepression.



Om det är de här Popjunkien fått med sig hem är jag mäkta avundsjuk.

suck

Skofrossa har legat lågt på sistone.
Det handlar inte om blogg-angst, som annars sprids som en löpeld genom bloggosfären.
Det handlar om vinterskodepression.
Bortsett från de enstaka festliga tillfällen som motiverar inneskor, så är den här sortens ömsom svinkalla, ömsom surslaskiga vinterklimat djupt nedbrytande för en skoälskare. Antingen är det för kallt för att ha snygga skor, eller så är det för slaskigt för att ha snygga skor ( och man gråter lite även när man ser sina tristskor fördärvade av salt och vatten) , eller så är det för halt för att han snygga skor (om man inte är suicidial och inte vågar något djärvare än att bryta ryggen när man faller på isfläcken utanför porten). Eller så är det för mörkt på morgonen för att man ska se att det inte är för kallt/slaskigt/halt för att ha snygga skor. Eller så är man för trött för att orka sätta på sig snygga skor.
Suck.

Skofrossa putsar saltskadade skor med tårar i ögonen och peppar sig med ett dagligt intag av 4 avsnitt SATC. Där är det aldrig för slaskigt för att lufta ett par Manolos på trottoaren.