Grungens "återkomst" i höstas var synnerligen lam och vältvättad. Knappt värd att kallas grunge, åtminstone inte för en som var seriöst nere med flanellen 1991. Men detta är iallafall kängorna jag hade när det begav sig. Återfunna i en garderob i föräldrahemmet när jag rotade efter ekipering för en promenad längs Memory lane. Strumporna... well, de är inte mina, men de är i sin sportiga smaklöshet en utmärkt ikon för stället jag växte upp på.
Kängorna fick följa med hem igen ( inte strumporna).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar