När den brutna tån började läka så pass att jag kunde våga tro på en framtid i annat än träskor igen slog jag till på ett par stabila sandaler i klassisk tantmodell från Wedins. Första kvällen jag tog dem på mig kom jag inte längre än ett par kvarter, ner till Tennstopets uteservering, innan jag var tvungen att sätta mig och vila tån. Efter en smärtstillande öl gick det bra att linka hem igen.
Nu en månad senare har sulorna tyvärr börjat krokodilglappa, men det får var ok för de två hundringar som mina konvalescensskor kostade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar