Jag hade nog inte tänkt mig ett par petroleumgröna stövletter i höst.
De bara fanns där framför näsan på mig plöstligt. Stabil men ändå smäcker träklack i perfekt höjd (den perfekta höjden blir högre och högre, det tog nästan trettio år, men nu börjar jag få kläm på klackgåendet ordentligt), tillräckligt smala skaft för att inte bli för glappiga mot mina spinkiga anklar och bästa sortens mörk petroleumfärg på lädret.
Förmodligen felmärkta i storlekarna eftersom de sitter som en smäck i storlek trettioåtta på mina fötter som mer är trettionioochenhalv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar