Det går inte att förneka att sandalsäsongen är här nu. Det är ju på många sätt härligt men också lite skräckblandat det här när man ska släppa ut kroppsdelar, som i många månader varit omsorgsfullt instoppade i strumpor och stövlar, i det fria. Den första mest iögonfallande genansfaktorn brukar i mitt fall vara blekheten. Det är inte direkt vita liljor jag kommer att tänka på när jag ser mina bara ben och fötter i brutalt vårljus. Snarare minimjölk. Men man vänjer sig.
Andra grejen är att fötterna inte är i direkt toppskick. Jag är en torris, och torrast av allt tenderar fötter och ben att vara. Toppen på torrberget är hälarna, de pryds gärna av fjordliknande utsmyckningar som jag lärt mig heter hälsprickor. Jäklar vad mycket smörja jag krämat in i de där fjordarna de senaste åren.
Jag har provat många olika märken, men mest hållit mig till Scholls kräm för spruckna hälar. Inte helt framgångsrikt får jag säga. Det spelade ingen roll hur ofta jag tog till tuben, fjordarna ville aldrig riktigt försvinna. I våras kom jag så över en för mig helt ny form av smörj, Apotekets produkt med det upphetsande namnet "Fotstift för hälsprickor SC". Halleluja. Smidigt stift som inte kladdar - och som faktiskt gör skillnad. Nu är mina hälar mjuka som om de satt på en man.
